Spelar det någon roll?

Jag inser att jag förmodligen inte borde leva så här särskilt mycket längre. Kan inte sätta fingret på något särskilt problem, utan börjar tro att det är hela min nuvarande livsstil som påverkar mitt välbefinnande - hur lång tid tar det innan ett mönster blir en livsstil? Ett år? Två år?

Förmodligen är min fysiska form inte på topp. Jag har visserligen inte gjort något fystest eller tagit några prover, men det säger sig själv. Inte kan jag skylla på någon annan än mig själv heller, även om jag gärna försöker! Har inte tid/lust. Är förkyld. Gör hellre annat på den tid som blir över. Får ingen tid över. Tänk om allt skulle kännas bättre om man bara kom i form? Det sägs ju så. Men om man inte orkar? Moment 22. Kroppen säger ifrån. Energin är slut.

Har börjat fundera på att gå ner i arbetstid till hösten. Vad väntar jag på? Barnen är små nu. Sedan är det försent - då kan man väl göra karriär och jobba, eller är det också försent? Hamnar man utanför? Spelar det någon roll? Räds inför tanken på att vara hemma med barnen en dag varje vecka - hur kommer den dagen att se ut? Kommer jag att vara en bra mamma då och orka hitta på roliga saker med barnen, eller kommer jag att känna mig stressad, sitta vid skärmen och "bara" titta igenom mailen? Kan jag stänga av allt det andra och leva i nuet? Ägna mig åt vardagen? Kommer jag att städa och tvätta och passa på att gå till frissan och tandläkaren eller kommer jag att leka med mina barn på min lediga dag? Spelar det någon roll? Är inte allt nödvändigt för att minska på stressen?

Bakslag

Lagom till helgen kom bakslaget med en rejäl influensa - halsont, hög feber och frossa! Verkar som om kroppen säger ifrån efter en period med hög aktivitet; husförsäljning, flyttstädning och mycket att göra på jobbet. En rejäl urladdning! Förhoppningsvis har jag fått tillräckligt med vila för en stund...