Några månader senare...

Jag skriver inte ofta. När jag väl skriver brukar det ha hänt något i mitt liv, någonting värt att fundera över. Oftast är det negativa händelser eller sånt jag funderar över. Säkert har jag ett behov att "skriva av mig". (Producerade många dagböcker under (ton-)åren!) Skriver fortfarande inte för "någon". Har inte publicerat sidan, och vet inte om jag kommer att göra det heller. Det handlar bara om mig.

Idag mår jag i stort sett bra. Njuter av livet, försöker stanna upp och njuta av våren och fågelsången. Doften av kaffe. Medvetet. För en vecka sedan gjorde jag ett arbetsprov på sjukhuset, EKG på träningscykel och ett ultraljud av hjärtat. Har fortfarande inte fått något svar, men det såg ut att vara i sin ordning. Skönt. Men då är frågan var mina känningar i bröstet kommer ifrån? Sköterskan höll med mig om att det troligen är stressrelaterat. Känns som om jag är tillbaka i samma känslor som 2007 då jag utredde mina känningar och gick en stresshanteringskurs. Då hade jag precis börjat jobba efter min andra föräldraledighet. Nu har jag arbetat i ett och ett halvt år sedan min tredje föräldraledighet...

Smärtan i bröstkorgen är svår att förklara. Oftast omkring en punkt, de senaste tiden i mitten av bröstkorgen mot den vänstra sidan, för ett tag sedan mot den högra sidan. Ibland "strålar" det bak i skuldran och känns som träningsvärk? Ibland "strålar" det ut i vänster arm, på "insidan av biceps". Smärtan blir värre när jag andras djupa andetag. Har funderat på en bra definition av smärtan, men det är svårt. Kanske som om man har fått en kallsup? Andats in i fel strupe? Hur kan det vara så svårt att förklara?? Funderar på om det finns någon röd tråd för när smärtan uppstår, men tycker oftast att den kommer när jag får tid att reflektera. Lugna ner mig. På bussen hem från jobbet t.ex. men även när jag stressar upp mig, oroar mig för något. När jag höjer rösten åt mina barn. Aldrig när jag tränar.

Äter Levaxin dagligen. 75 mikrogram varannan dag och 100 mikrogram varannan dag. Senaste provsvaret sa att det var inom normala gränsvärden, men jag fick inte veta vad det var. Kolesterolet hade också normaliserats.

Försöker träna ett par gånger per vecka. Vikten är konstant fem kilo för mycket, minst! Har inte gått ner till normal vikt sedan innan min sista graviditet. Känns motigt. Äter bra. Fattar inte varför vågen envisas med att överskrida 70-strecket och mer därtill!?

Har gått ner i tid på jobbet. 90%. Men tro inte att mina arbetsuppgifter har minskat. Istället sitter jag här på kvällar och nätter, när jag egentligen borde sova och samla energi. Det kostar, men samtidigt känner jag ett större lugn när jag har en halv dag per vecka ledig. Arbetar hemifrån fyra timmar på fm. Försöker ta en joggingtur på 45 min över lunchen och hämtar barnen därefter. Det kan vara värt priset jag får betala för 10% "ledighet" från jobbet. Det borde vara det.

Idag har jag varit delaktig i anordningen av en arbetsplatsträff för mina medarbetare och andra kollegor men jag tog bilen för att slippa känna mig låst av busstiderna. Nu unnar jag mig ett glas vin här hemma och njuter av tystnaden, mörkret och lugnet. Skönt! Livet är underbart att leva! Dags att sova!