Semesterperioden har nått sitt slut

Jag har verkligen kopplat av i sommar... en riktig kanonsommar både vädermässigt och rent avkopplande. I princip +28 grader och strålande sol fem veckor i sträck! Vi tog oss som längst ca 15 mil utanför kommungränsen över ett dop en lördag, för övrigt har vi varit hemma och umgåtts mycket med goda vänner som semestrat i vårt fina sommarparadis! Barnen har badat morgon som kväll och vi har njutit av fina solnedgångar på bryggan.

Jag har tränat som aldrig förr - minst tre-fyra pass per vecka, och slagit personrekord på rekord - normalt joggar jag en runda på drygt 7 km platt asfalt, men i sommar har jag gjort flera 9 km i terräng och gjort min längsta sträcka någonsin 13 km löpning i terräng. Har sprungit nästan 1,5 timmar, och flera 50-60 minuters pass (9 km). Är väldigt nöjd med min prestation, även om vikten tyvärr har stått stilla. Det är ett stort minus så klart! Bär på 5-8 kg som jag gladeligen skulle ge bort. Lägger på mig mycket vätska och pendlar ibland 1-2 kg på en dag! Äter bra. En blandning av GI/LCHF/5:2.

Enligt mitt tidigare inlägg "föll" jag en vecka innan semesterperioden började, men jag har faktiskt mått bättre under ledigheten. Vissa dagar bättre än andra, men i stort sett är jag nöjd och belåten med ledigheten och känner att pressen varit borta. Dock en vecka innan arbetsstart har jag återigen tappat fästet. Är det arbetet jag oroar mig över? Jag tycker ju att det är roligt!! Visst är det pressande med eget företag där allt ansvar vilar på mina axlar, men det är en spännande och rolig utmaning. Eller?! Två nyanställda är på väg in i september resp oktober och det innebär totalt fyra anställda som ska ha uppdrag. Fyra försäljningar på mina axlar innan september månads utgång... Tufft, men inte omöjligt! Utmanande. Det löser sig.

Hur mår jag nu? Jag har haft svårt att sova några nätter - de senaste två har gått relativt bra. Innan dess hade jag svårt att somna in flera nätter i rad och när jag väl somnat vaknade jag efter en-två timmar och kände mig helt utvilad/klarvaken. Kunde inte för mitt liv somna om. Tänkte sticka ut och springa en vända, kl 01:30 på natten... men det gjorde jag inte. När jag väl höll på att somna om, var det som om jag fick ångest/panik och blev rädd för att somna, vilket gjorde att jag återigen blev klarvaken och spjärnade emot sömnen. Varför?! Orolig med ångest och rädsla. Väldigt ovanligt för mig. Jag som brukar somna när som helst, vart som helst och hur djupt som helst.

Just nu har familjen gått iväg till grannarna på kaffe efter maten, fredag kväll. Vi har ätit gott på balkongen, men jag känner mig låg. Skönt att jag inte följde med. Känner skuld mot familjen, framförallt mot mannen som ställer upp men som kanske inte orkar med mina upp-och-ner-gångar hur länge som helst. Han söker nog en förklaring, men det är svårt att ge när jag själv inte kan förklara/förstå mina känslor/kropp.

På måndag måste jag rycka upp mig och boka en hälsoundersökning och jag ska nog även ta och ringa min läkare och få en tid för nya värden för att se om min medicinering är rätt. Kanske behöver jag mer Levaxin mot min Hypothyreos? Kan det vara den som spökar och inte alls stressrelaterat/utbrändhet/depression??

Utmattningssyndrom enligt socialstyrelsen

Nedan några utdrag från en skrift hos Socialstyrelsen kring Utmattningssyndrom. Ingen direkt upplyftande läsning... Igenkänningsfaktorn är hög. Tyvärr! Den här bloggen visar väl också att det har tagit några år för mig att komma hit. Frågan är om jag har nått vägens ände eller om jag är inne i ett snurrande ekorrhjul? Vill inte erkänna mig slagen än. Än har jag inte slagit i den berömda väggen. 

 

Platt fall en vecka innan semester

Jag orkade inte riktigt hela vägen fram till semestern i år, med en arbetsvecka kvar tog luften ur och jag föll...

Behöver inte någon medicinsk utredning, symptomen talar sitt tydliga språk. Jag kan rabbla upp några klassiker såsom muntorrhet, klump i halsen, känsla av hjärtat i halsgropen, sömnstörningar, avslappningssvårigheter, irritation, nedstämdhet, gråtmild, smärta i nacke, axlar, skuldror, huvudvärk, fysiskt orkeslös, trött, okoncentrerad, disträ, tankspridd. Det räcker förmodligen för att de flesta kan ställa diagnosen stress.

Inget kärt återseende av en gammal bekant direkt, men förhoppningsvis är jag tillräckligt erfaren och har upptäckt signalerna i tid och kan göra något åt det innan det är för sent. På riktigt. Famlar dock lite kring vad jag ska göra. Jag är rätt påläst vid det här laget och vet t.ex att fysisk ansträngning är bra, regelbunden och nyttig samt varierad kost, pauser, återhämtning, avslappning, sömn, egen tid - balans i livet. Enkelt - bara att sätta igång! Eller? Motivationen borde det inte vara något fel på men kanske är det brist på ork... En massage skulle sitta fint - en rejäl genomkörare av det övre ryggpartiet åtminstone. En hälsokontroll borde bokas in omgående - det var länge sedan... Prioritering av egen tid och inga måsten. Frågan är om jag borde göra en radikal förändring? Problemet är ju att jag hela tiden söker mig till utmaningar, vilket leder till det här resultatet. Det är min person. Går den att ändra? Vill jag det? Alternativ?

När jag kom hem från jobbet idag fixade mina äldsta två barn (10 och 8 år) middagen (med lite stöd) - lasagne och sallad med vinägrett - och efter maten fixade minstingen (5 år) jordgubbar och vispgrädde. Lycka att se dem stå i köket och samspela! Fyra dagar kvar på jobbet. Inga inbokade möten och jag funderar starkt på att reducera arbetstiden åtminstone med någon timme per dag. Kanske en helt ledig dag då jag bara borde göra ingenting? Kanske.

Intressant blogginlägg

http://komtillbaka.blogspot.se/2014/01/lakning-av-underaktiv-skoldkortel.html