Semesterperioden har nått sitt slut

Jag har verkligen kopplat av i sommar... en riktig kanonsommar både vädermässigt och rent avkopplande. I princip +28 grader och strålande sol fem veckor i sträck! Vi tog oss som längst ca 15 mil utanför kommungränsen över ett dop en lördag, för övrigt har vi varit hemma och umgåtts mycket med goda vänner som semestrat i vårt fina sommarparadis! Barnen har badat morgon som kväll och vi har njutit av fina solnedgångar på bryggan.

Jag har tränat som aldrig förr - minst tre-fyra pass per vecka, och slagit personrekord på rekord - normalt joggar jag en runda på drygt 7 km platt asfalt, men i sommar har jag gjort flera 9 km i terräng och gjort min längsta sträcka någonsin 13 km löpning i terräng. Har sprungit nästan 1,5 timmar, och flera 50-60 minuters pass (9 km). Är väldigt nöjd med min prestation, även om vikten tyvärr har stått stilla. Det är ett stort minus så klart! Bär på 5-8 kg som jag gladeligen skulle ge bort. Lägger på mig mycket vätska och pendlar ibland 1-2 kg på en dag! Äter bra. En blandning av GI/LCHF/5:2.

Enligt mitt tidigare inlägg "föll" jag en vecka innan semesterperioden började, men jag har faktiskt mått bättre under ledigheten. Vissa dagar bättre än andra, men i stort sett är jag nöjd och belåten med ledigheten och känner att pressen varit borta. Dock en vecka innan arbetsstart har jag återigen tappat fästet. Är det arbetet jag oroar mig över? Jag tycker ju att det är roligt!! Visst är det pressande med eget företag där allt ansvar vilar på mina axlar, men det är en spännande och rolig utmaning. Eller?! Två nyanställda är på väg in i september resp oktober och det innebär totalt fyra anställda som ska ha uppdrag. Fyra försäljningar på mina axlar innan september månads utgång... Tufft, men inte omöjligt! Utmanande. Det löser sig.

Hur mår jag nu? Jag har haft svårt att sova några nätter - de senaste två har gått relativt bra. Innan dess hade jag svårt att somna in flera nätter i rad och när jag väl somnat vaknade jag efter en-två timmar och kände mig helt utvilad/klarvaken. Kunde inte för mitt liv somna om. Tänkte sticka ut och springa en vända, kl 01:30 på natten... men det gjorde jag inte. När jag väl höll på att somna om, var det som om jag fick ångest/panik och blev rädd för att somna, vilket gjorde att jag återigen blev klarvaken och spjärnade emot sömnen. Varför?! Orolig med ångest och rädsla. Väldigt ovanligt för mig. Jag som brukar somna när som helst, vart som helst och hur djupt som helst.

Just nu har familjen gått iväg till grannarna på kaffe efter maten, fredag kväll. Vi har ätit gott på balkongen, men jag känner mig låg. Skönt att jag inte följde med. Känner skuld mot familjen, framförallt mot mannen som ställer upp men som kanske inte orkar med mina upp-och-ner-gångar hur länge som helst. Han söker nog en förklaring, men det är svårt att ge när jag själv inte kan förklara/förstå mina känslor/kropp.

På måndag måste jag rycka upp mig och boka en hälsoundersökning och jag ska nog även ta och ringa min läkare och få en tid för nya värden för att se om min medicinering är rätt. Kanske behöver jag mer Levaxin mot min Hypothyreos? Kan det vara den som spökar och inte alls stressrelaterat/utbrändhet/depression??