Ett viktigt mål är uppnått!

Den 22 april 2015 åkte jag tåg hem från Stockholm. Jag passade då på att bland annat anmäla mig till 10 km banan på den lokala löpartävlingen som skulle gå av stapeln någon vecka därpå. Vad som hände den 23 april 2015 behöver jag inte upprepa, men bland annat var jag förstås tvungen att avanmäla mig från tävlingsloppet efteråt.

Nu när jag märker framsteg efter stroken bland annat genom ihärdig träning på löpbandet och bland vikterna i gymmet närmade sig det lokala tävlingsloppet igen och ett par dagar innan, drygt ett år efter stroken, fattade jag beslutet att ställa upp och anmälde mig till 5 km. Det fick bära eller brista och jag kunde alltid välja att gå runt. Innan loppet sa jag att jag i alla fall inte ville bli sist, däremot kunde jag bli tvåa eller trea från slutet, men inte sist.

Den gemensamma uppvärmningen innan starten deltog jag i, med undantag från övningar som krävde viss balans eller hopp som jag inte klarar av. Tävlingsnerverna satte så klart in och det hela slutade med att jag faktiskt lyckades springa hela vägen, om än något "vingligt", "yvigt" och långsamt, det var riktigt jobbigt i perioder och särskilt sträckan mellan 3-5 km var dryg. I mål kom jag med tiden 31:17, vilket jag är VÄLDIGT nöjd över. Jag hade tänkt mig runt 40 minuter, och om jag skulle komma ner under 30 minuter hade jag varit rejält överraskad. Nu var jag nästan där. Det blev inte en sista plats, inte ens tvåa eller trea från slutet utan snarare en 33:e plats och därmed någonstans i mitten av fältet som bestod av 61 personer som kom i mål. Egentligen är jag fantastiskt glad över att jag överhuvudtaget genomförde loppet! Ett år efter stroken.

Jag tror att träningen är en stor faktor till resultatet. "Trägen vinner!"

Efteråt var jag utpumpad och rejält trött. Det blev många glas med vatten och en relativt tidig kväll för mig trots Eurovisionsfestivalen.