Två år sedan sist, kan det verkligen stämma?! Det senaste inlägget gjordes den 8 november 2018 så vad har hänt sedan dess? Massor! Men eftersom jag känner igen mig i de tidigare blogginläggen har alltså inte så mycket förändrats på "det" planet? Vilket plan är det? Känslomässigt/emotionellt? Personligt? Mentalt?
Nytt jobb.
Sa upp mig från mitt förra jobb utan att ha något nytt. Ett modigt beslut kan tyckas. Det enda rätta. Eftersom jag hade sex månaders uppsägningstid och jag kände att det inte var rätt såg jag inget annat alternativ. Jag tog beslutet att säga upp mig. Som chef och ansvarig för andra personer ville mina högre chefer inte gå ut med informationen direkt och det visade sig att hela sommaren kom emellan. Det dröjde ända tills det var drygt en (!) månad kvar till min sista anställningsdag innan mina medarbetare informerades och mitt beslut blev offentligt. Det förhindrade mig att ställa mig till marknadens förfogande och öppet leta efter ett nytt jobb. I samband med min uppsägning blev jag kontaktad av ett annat företag och erbjuden en anställning. Ett annat möjligt alternativ ifall jag inte hade fått en ny anställning var att starta eget företag som IT-konsult. Jag vet att jag har ett bra nätverk och många väldigt goda referenser. Jag var alltså inte särskilt rädd för framtiden.
Av flera olika anledningar tackade jag JA till anställning som seniorkonsult och leveransansvarig hos dem som tagit kontakt med mig. Min nya anställning startade den 15 oktober 2019 på ett IT-företag i Örebro som ville lansera ett nytt kontor på min ort. Jag blev således den första anställda på det nya kontoret med en muntlig möjlig karriärutveckling som kontorschef med rekrytering och ansvar för regionens tillväxt. Det var framförallt en paus från ledarskap/personalansvar och företagsledning som jag var ute efter och såg fram emot egna konsultuppdrag!
Bara ett par månader efter min start såg styrelsen sin chans att satsa på etableringen och ville att jag skulle fokusera på rekrytering. Det var inte min uppfattning utan jag såg det som en snabb forcering av något vi kommit överens om som en möjlig framtid på lång sikt. Klart jag blev "besviken". Jag blev rätt omgående tvungen att ta ställning till om jag ville tillbaka till den roll om jag mer eller mindre lämnat bara för ett par månader sedan. Utan den paus jag hade sett fram emot och behövde. Ungefär samtidigt började jag mitt första konsultuppdrag 80-100% som strateg på en myndighet med lokalt kontor.
Jag valde att stanna. Man kan visserligen se det som om en sorts paus eftersom mina första anställda ännu inte har börjat, två personer börjar den 1 oktober. I december har jag varit ett år på mitt konsultuppdrag som har förlängts till februari 2022. En trygghet.
Sedan jag började på mitt nya jobb och det blev tydligt för mig att jag ganska snabbt av olika anledningar halkade in i mitt gamla beprövade chefsspår igen har jag inte känt mig helt tillfreds. En tid tillbaka har jag grubblat på min nuvarande tillvaro och funderat över att säga upp mig. Jag har insett att min egen erfarenhet i många avseenden har varit större än jag trodde. Att den hade kunnat ta mig längre än vad jag har trott. Att jag ger av mig själv men inte får tillräckligt mycket tillbaka. Jag har kunnat lägga märke till mina styrkor och svagheter på ett annat sätt, som anställd, underställd en annan vd. Det är den roll jag själv har levt i dryga sju år. Klart att jag har stångats med att anpassa mig till det nya där en annan person har det yttersta ansvaret och inte jag. Jag har inte haft en konflikt med min chef, utan vi har oftast kunnat komplettera varandra, men visst har det funnits många stunder där jag inte kunnat hålla med min chef om hur företaget drivs. Där jag hade gjort på ett annat sätt. Självklart finns det sidor hos min chef som jag själv saknar och där jag kan lära mig, precis som tvärtom. Jag har stundvis känt en ödmjukhet hos min chef som jag tycker oftast har visat mig stor respekt och ibland till och med kunnat uttrycka viss beundran över min input. Men det har även funnits stunder där prestige har vägt tungt i vår relation och jag har märkt att min chef har känt sig trängd. Jag har även känt att min erfarenhet och kompetens inte har tagits tillvara på och jag har haft väldigt långt gångna tankar på att sluta. Plötsligt vändes allt upp och ner. I och med att min chef nyligen tog steget före mig och alltså har sagt upp sig har allt vänts upp och ner. En helt ny spelplan ligger öppen framför mig. Mitt problem är att jag inte vet vad jag vill!
Jag har idag flera möjligheter och mitt huvud känns som ett getingbo. En bikupa. Ett myller av tankar. Möjliga alternativ. För- och nackdelar. Vad ska jag göra när jag blir stor?
Under några månader har jag sovit dåligt. Jag som alltid sovit som en stock. När som helst, var som helst. Nu har jag vissa mornar en "inbyggd" väckarklocka vid 06-tiden och jag kan inte somna om. Vissa nätter vaknar jag och blir klarvaken och kan inte somna om. I natt skrev jag:
Onsdag 00:31: Stop! Jag har ont i huvudet, sover dåligt. [Min chef] lämnar över till mig utan att jag har ngt nytt formellt ansar. Gör samma saker som tidigare, plus min chefs. Ska jag ta mer måste jag släppa ngt annat (först)!
