Tillbakablick eller Lätt att vara efterklok...

Läser igenom inläggen sedan starten och förundras över hur det kunde bli så här? Nu sitter jag ju här, med en livslång medicinering som resultat (?).

Levaxin mot Hypotyreos.

Är inne på andra medicineringsveckan och har trappat upp dosen från 50 mikrogram till 75 mikrogram och i morgon går jag upp på den slutliga försöksdosen 100 mikrogram per dag. Om ca fyra veckor är det återbesök med nya provtagningar för att se om TSH har sjunkit från mina 40. Läkaren vill få ner min nivå till ca 1,5.

Läste inlägget om Honungsfällan nedan, det som jag så ofta under de senaste åren reflekterat över och flera gånger gått rakt in i "utan att passera gå". Honungsfällan kan leda till vad som medicinskt kallas "utmattningssyndrom", vilket jag nu observerat på flera ställen omnämns som ett symptom för Hypothyreos.

Se även inlägget om mina Stresspoäng - med 300 poäng kommer kroppen inom två år att säga ifrån. Ja, det skrev jag 2009. Nu är det 2011.

Tragiskt, eller hur?! Får intala mig positiva tankar kring att det åtminstone har upptäckts, och att jag faktiskt har fått hjälp nu och att jag snart är "botad" - eller?!

Hypo-what?!

I fredags kväll mitt under Idol ringer min läkare som jag träffade för första gången i tisdags, på vårdcentralen. Proverna hade tydligen visat tecken på Autoimmun hypotyreos eller Hashimoto, vilket han menade också kunde förklara samtliga av mina symptom!

Ett av värdena från blodprovet, vilket jag misstänker (efter en hel dels sökande på nätet) är TSH låg över gränsvärdet. Enligt info på nätet ska det ligga på 0,2-2,5 för att man ska må bra.

Jag hade 40.

Symptom (ett axplock av symptom jag känner igen hos mig själv):

• Typiska symtom vid hypometabolism är en kropp som går på lågvarv


• låg kroppstemperatur (hypotermi)


• frusenhet


• kroniskt trötthet


• utmattning


• sömnstörningar/kan sova hur mycket som helst utan att bli piggare


• viktuppgång/svårt att tappa i vikt


• muskel- och ledvärk


• mjölksyra- och kramptendens i muskulaturen


• ångest/oro


• nedstämdhet


• irritabilitet


• depression


• desorientering


• koncentrationssvårigheter


• försämrat minne


• yrsel


• huvudvärk/migrän


• stickningar och domningar (sk parestesier)


• perifer nervkompression (t ex karpaltunnelsyndrom)


• torrt hår och håravfall


• klåda


• försämrat immunförsvar (drar lätt på sig infektioner)


• svimningskänsla


• blodtrycksförändringar (för lågt eller för högt) (Tisdagens mätning 128/85)


• låg puls/bradykardi (mindre än 50 slag per minut) eller hög puls (Tisdagens EKG visade 47 mot normalt 60 och jag är inte direkt vältränad!)


• långsam tarmpassage/förstoppning

Obehandlad hypometabolism kan bland annat leda till hjärt- och kärlsjukdom, den vanligaste dödsorsaken i Sverige. (Tänker förstås på min mamma som gjorde en by-pass op. efter två hjärtinfarkter före 52 år!)

(Källa: Hypo2.info - Symptom)

Se även möjliga kopplingar till Binjurarna och kortisol:

Typiska symtom vid sviktande binjurar/HPA-axel som leder till viss kortisolbrist är att man inte svarar som man ska på behandling med sköldkörtelhormon, extrem trötthet och känsla av svaghet (särskilt vid stress, infektion, träning etc), lågt blodtryck, yrsel (särskilt när man går från liggande eller sittande ställning till stående=ortostatisk reaktion), lågt blodsocker (hypoglykemi med socker- och saltsug), viktnedgång/undervikt, depressiva besvär och ångest, svårt att somna, allergier och upprepade infektioner, mag- och tarmproblem, illamående, kalla händer och fötter, svettningar, mörka ringar under ögonen, pigmentering, torr och tunn hy, förlust av kroppshår, muskel- och ledvärk, försämrat minne och förvirring, långsam Akillesreflex etc.
(Källa: Hypo2.info - Sviktande binjurar)

Ännu värre blir det när man går tillbaka till mina tidigare inlägg på den här sidan och inser att jag levt i ständig stress åtminstone sedan 2009 och sedan läser följande:

Det är troligt att utmattningssyndrom, eller utbrändhet som vi säger i vardagligt tal, har en obehandlad hypotyreos/hypotyreos typ 2/subklinisk hypotyreos som grund. När ämnesomsättningen sviktar ökar nämligen stressnivån i kroppen samtidigt som kognitiva förmågor minskar. Och ju högre stressnivå desto mer försvagas immunförsvaret, vilket kan förstärka den inflammatoriska processen i sköldkörteln som redan påbörjats, vilket gäller vid autoimmun hypotyreos (den vanligaste formen av hypotyrereos, dvs typ 1). Det är inte ovanligt att hypotyreospatienter haft en period av ”utbrändhet” åren innan hypotyreos konstaterades.
(Källa: Primärvårdens Nyheter)

Det verkar också kunna vara så att en långvarig stressreaktion under flera år (fysisk som vid en sjukdom, näringsbrist etc eller psykisk stress som vid sorg eller för hög belastning på annat sätt) kan köra slut på kroppens hormonreserver och leda till en utmattningsreaktion samt hypometabolism. Framför allt binjurens hormoner påverkas av långvarig stress, dvs kortisol och DHEA, som efter att ha legat alltför högt under en lång period i stället sjunker till alltför låga nivåer, med kronisk trötthet/utmattning som främsta symtom.
(Källa: Hypo2.info - Utmattningssyndrom)

Here we go again...

Läkarbesök idag. Stressymptom. Tryck över bröstet. Kort stubin. Dålig sömn.

Blodtryck 128/85 = något högt undertryck, så det bör kontrolleras igen om några veckor och därefter var tredje månad.

EKG = ok rent kliniskt, men lite vänstervridet (vänster elaxel?) vilket var ovanligt för personer i min åldersgrupp. Remiss för ultraljud för att utesluta klaffproblem. Bra! Inga tecken på förträngningar. Skönt! (peppar, peppar...)

Blodprov = svar om några dagar samt ny tid för blodprov på fastande mage (framförallt kolesterol) nästa vecka.

Mindfulness i föräldraskapet

En tänkvärd föreläsning jag var på i kväll.

"Mindfulness i föräldraskapet" gav en hel del tankar och reflektioner över hur jag agerar i vardagen. Kan tyvärr inte kalla mig närvarande... Men det ska jag försöka bli!

En Händelse tolkas genom Tanken som ger en Känsla som i sin tur skapar ett Beteende.

Om vi kommer ihåg att pausa mellan Känsla och Beteende får vi en chans att bli medvetna om vår känsla och har därmed möjlighet att välja vårt beteende. Vi behöver med andra ord ta medvetna beslut om hur vi bemöter en händelse.

Det påminner om en föreläsning på en Ledarskapskonferens jag deltog i igår, att man själv ansvarar för hur man reagerar på en händelse. Vilken inställning jag har till en händelse påverkar hur jag reagerar på händelsen i sig. Själva händelsen kan jag oftast inte ändra på, men hur jag reagerar och/eller bemöter händelsen kan jag alltid bestämma själv. Det är mitt val.

Det låter ju bra och enkelt det där, nu ska det bara omsättas i praktiken!