Konsten att hinna med

Jobbar man mycket under en längre tid blir normal arbetstid relativt fort förknippat med mer än en normal fyrtiotimmarsvecka. Försöker man minska arbetstiden och hålla en normal fyrtiotimmarsvecka får man ingenting gjort. Känner sig overksam, vilket kan leda till mer stress.

Lägger man sedan till en privat familjesituation med total omöjlighet att få ihop åtta sammanhängande arbetstimmar per dag under veckan, med en knapp timmes resväg hemifrån till och från jobbet måste man ta kvällarna i akt. Då blir det sena mail och sena kvällar framför skärmen. Inte mycket till träning/egen tid heller för den delen. Trötta axlar och skuldror av att bära omkring på "vännen" - den silvriga laptopen - som i sig inte väger särskilt mycket men som tillsammans med övriga papper/dokument/rapporter ger en del tyngd i väskan. Det kan man kanske kalla vardagsträning förstås!

Nu är det dags för en smula avkoppling i tv-soffan!

I morgon ska jag börja prioritera om i min kalender. Målsättningen att minska antalet möten och frigöra tid till min personal!

Helt normalt

Vad betyder egentligen Normalt? Varför skriver inte läkaren ut exakt vilket mätvärde man hade så man slipper fundera - Var det i den övre delen av intervallet eller i den nedre delen? Var det lägre än sist? Högre? Hur mycket?

...kanske undrar jag extra mycket just den här gången eftersom jag ökat dosen litegrann på eget bevåg. Men tydligen känner jag rätt väl hur jag mår - för värdet var ju ändå fortfarande "helt normalt". Det var ju bra!

Stresshanteringskurs (igen!)

Har fått förmånen att tillsammans med nio chefskollegor i organisationen delta i ett chefsseminarium kring stress. Totalt kommer vi att träffas vid tre (fyra?) tillfällen á tre timmar och det första tillfället var idag. Kände mig lite stressad (!) inför eftermiddagen och orolig över att inte hinna med tänkt buss hem och därmed inte hinna till dagis/fritids i tid - men för att minska stresspåslaget fixade jag barnhämtningen genom barnens mormor/morfar oavsett om jag skulle hinna med bussen eller inte. Det var skönt! (Varför gör jag inte oftare så?)

Vi berättade om våra egna stressymtom och hur vi kan märka hos varandra (och våra medarbetare) att de är stressade. Syftet med deltagandet är att lära känna oss själva och hur vi reagerar på stress för att kunna hjälpa och stötta våra medarbetare och förebygga stress i gruppen.

Jag kände mig faktiskt stressad i början av själva mötet och hade mitt så typiska tryck över bröstet och kände lite "rusningar" i kroppen, men det gick över efterhand. Vet inte varför jag reagerade så i den situationen? Kanske blev påmind av tidigare stressituationer och stresshantering jag gick på tidigare?

Saknar mitt kompendium och material från tidigare stresshanteringskurs. Undrar vem jag lånade ut det till??

Nästa tillfälle är inbokat till den 19 december, mitt i julstressen förmodligen! :)