Uppgiven

Den här bloggen är min pysventil. Här skriver jag oftast när jag är ledsen, arg, orolig och stressad.
Faktiskt inte när jag normalt är glad och tillfreds med livet.
Den här veckan har varit tuff. Både mentalt och fysiskt.
Huvudvärken har varit ständig. Har undvikit smärtstillande, men idag orkade jag inte längre och knaprade i mig en Alvedon. Sedan en vecka tillbaka har jag haft problem med ländryggen. Bokade en massage i fredags uppe i Lindvallen där vi var på höstlov med barnen. Det var jätteskönt, men dagen efter kunde jag knappt röra mig! Lite vattenmassage i poolen på Experium gjorde i alla fall gott och mjukade upp. På måndagen fick jag en naprapattid hemma. Inget knäckande och knakande, men däremot en hård, skön massage och en varning om att jag kunde känna mig mörbultad dagen därpå. Det gjorde jag också, men sedan kändes det bättre på onsdagen, för att nu på torsdagen vara sämre igen...
Vad är det för signaler min kropp ger ifrån sig egentligen?! Är huvudvärken och ryggsmärtorna tecken på att jag måste stanna upp, tänka mer på mig själv, förändra min livsstil??? Borde jag reagera? Är det en varningssignal för att något värre kommer att kunna hända om jag inte gör en förändring?
Eller är jag bara trött och behöver sova?
Jag har faktiskt bokat in en läkartid på vårdcentralen i början av nästa vecka. Bara för att, liksom.
Den senaste veckan har jag också funderat mycket på jobbet. Karriären. Vad det ger och vad det tar... Helst av allt hade jag velat bo i skogen och bara ha naturen runt mig, och nära och kära förstås! Jag vill skapa, forma, göra något kreativt med kroppen och händerna. Dreja, måla, teckna. Eller lägga marksten och bygga murar som jag så gärna kopplar av med på semestern! Jag vill också vara i skogen, promenera, jogga, plocka svamp. Njuta.
Vad gör jag idag? Jo, jag har stort ansvar för andra (snarare än mig själv), pendlar, jobbar mest med affärer och försäljning, rapportering och marknadsföring. Är chef över flera men har inte tid att fokusera på mitt ledarskap. Det tror jag att mina medarbetare både känner och märker. Är det hållbart? Har byggt upp verksamheten både en, två och nu tre gånger! Är det tredje gången gillt för mig?!
Första gången etablerade jag bolaget på en ort, andra gången utökade jag bolaget till ett angränsande län och startade ytterligare ett kontor, och nu den tredje gången ska jag, efter att vi blivit uppköpta av ett gigantiskt bolag, bygga upp den nya verksamheten i båda mina orter där den tidigare inte funnits. Visst, det finns ett huvudkontor i Stockholm, ca 30 mil härifrån, vilket det även funnits för mig alla år tidigare, men eftersom verksamheten inte funnits i dessa geografiska områden tidigare landar mycket (läs: allt) på mig. Det känns inte som om jag orkar igen? Det är förmodligen inte ens särskilt klokt. Varken för mig eller för mina medarbetare, kanske inte ens för arbetsgivaren. Energin är borta. Lågan är slut. Jag måste nog inse att jag behöver lämna över stafettpinnen till någon annan... Eller finns det andra alternativ?